En riktig gammal klassiker är ju att söka på sitt namn på nätet och se vart man råkat fastna. Sen några år tillbaka så är det ju folkmun att säga att man googlar något. För att krydda upp sökningen lite grann så vill jag dela med mig av ett tips.
Idag upptäckte jag mig själv med att sitta och söka på facebook efter personer som har mitt namn. Jag heter Robert Lundberg, vilket är ett ganska vanligt namn, men ändå inte typ Anders Svensson. Det dök upp en massa folk som har samma namn som mig, och eftersom facebook bygger på bilder så fick jag ju se en bild på personen. Ah, wunderbar. Här får jag se mig själv som gammal, ung, tjock, smal. Jag kunde inte låta bli att tänka lite grann på AMF Pensions reklamfilmer där man får träffa sig själv i framtiden och lekte sen med tanken om någon av personerna på bilderna kunde vara jag i framtiden. Det blev en rätt så märklig och surrealistisk upplevelse!
Så… Prova söka på facebook efter personer med samma namn som dig. Sen när du tittar du på bilderna tänker du “tänk om det där vore jag”. Det är ett tidsfördriv som ger dig en skräckblandad förtjusning kring vem du är och vem du kanske kunde vara.
Facebook har stuvat om en del bland menyerna och fixat mer fokus kring statusuppdateringar. Jag förstår verkligen att jag möts av lite mer annonser direkt när jag loggar in på mitt facebook-konto, men för guds skull - en annons KAN det inte vara stavfel i… “långasammaste” låter inte bra nånstans. Är det en annons som går över hela norden/skandinavien där översättning gjorts med google translate? Frågorna blir bara fler och fler och jag känner att jag måste sluta innan jag får en ny stresskula i nacken.
Dom talade sig varma om internetmarknadsföring och att synas på rätt ställen och det var som väntat rätt mycket statistik, och lika mycket åsikter. Det var rätt intressant att lyssna på debatten, även om Inger Gran lät som hon talade för en förskoleklass när hon förklarade “sociala medier” och “facebook”. Microsoft-Fredrik verkade vara rätt bakfull - eller bara less. Hans intresse var måttligt för att debattera (verkade det som). Jag tyckte det var rätt komiskt.
Det jag tar med mig från Internet Expo är inte sjutton kilo bjud-nötter eller alldeles för många visitkort utan det är alla intryck från att höra Gustav Von Sydow prata om reklam. Rakt upp och ner, kraftfullt effektivt berättade han om smart webbreklam som syns just nu och en del från byrån Daddy som han jobbar på.
När man talar om stjärnor så nämner man ofta om dom har det där “extra” (rakt översatt från engelskans “it”). Det märks direkt om det är en stjärna eller inte. På sammas sätt utstrålar herr von Sydow samma stjärnstatus när han står på scen. Självförtroendet och kunskaperna sitter som en smäck och jag tror många i publiken på Internet Expo upplevde en bra presentation. Det växte trots allt mossa på en hel del gubbar i publiken så att lägga ribban på rätt nivå är väl kanske inte det lättaste.
Det känns inte särskilt konstigt att herr von Sydow (och hans kompanjon på ByBurt) har gjort ett program som hamnat på TechCrunch top50 (det är sjukt creddigt). Programmet som hjälper copywritern på en reklam/webb-byrå att inse vilka möjligheter det finns rent tekniskt när han utformar copy’n för en banner eller annon online. Copybox heter programmet. Kolla på videon nedan och inse hur grymt det är:
