I förra veckan landade t-shirt nummer #44 från T-post och temat var relationen mellan finanskrisen och dödsstraff. Trycket är sjukt snyggt och varje gång man bär t-shirten så finns det alltid någon som kommenterar hängsnaran och vips så förklarar man motivet och anledningen.. Och det leder ju oundvikligt till frågan - Hur får man fram ett politiskt budskap? Med en t-shirt såklart. =)
i DN idag kan man läsa att svenska Annika Östberg nu befinner sig i ett svensk fängelse efter att ha avtjänat ett livstidsstraff vid ett fängelse i kalifornien. DN’s artikel handlar om att flera fängelser och delstater i USA nu minskar antalet fångar som en följd av ekonomiska åtstramningar (ja, typ “finanskrisen”).
Det kan ju låta smått absurt och overkligt att hela systemet kring rätt/fel, olagligt/lagligt påverkas så starkt av lågkonjukturen. Man blir nästan rädd. Men förmodligen inte så rädd som folk i kalifornien som nu kommer få gå på samma gator som de 40 % av fängelsefångar som nu ska släppas ut. Ja, det är ju självklart - det är bara fångar som “inte anses utgöra någon risk för samhället”. 58.000 personer som inte anses utgöra någon risk för samhället. Galet? Ja du… kanske en och annan galning bland 58.000 är nog inte otroligt.
Att tänka annorlunda och nyskapande är ju klassiska klyschor. I något sammanhang har man säkert hört begreppet “think outside the box” (även om man bott under en sten större delen av sitt liv) och det kan ibland låta lika sexigt som “Pensionsavtal“.
Oftast händer det inte så mycket utanför ramarna och utanför den berömda boxen i reklamkampanjer… men någon gång ibland så är det någon lustigkurre som kläcker en extra bra idé som får världen att häpna. Något sånt måste ha hänt när den här kampanjen gjordes. Så vad gör man om man tänker utanför boxen för utomhusprint? Ja, i det här fallet så flyttar man effekten utanför själva trycket/innehållet och sågar av benet på ena sidan av tavlan för att skapa uppmärksamhet kring reklamens budskap. Innovativt? Ja jo, vi kanske inte ska sträcka oss så långt. Men vi kan väl gemensamt konstatera att det är smart. Smart reklam - Smart bil.
Personlig kuriosa kring reklamen; Jag inser att jag kanske borde köra en Smart då jag har Smart’s tagline tatuerad på foten.
Hos BTC och Resume läser jag att Arla ställer upp för miljön (vem gör inte det egentligen?) i samband med “Earth Hour” och kör en svart kartong istället för den traditionella gul, blå, grön eller rödfärgade kalciumdrycken. Jag tycker det är stenhårt av Arla, och smart! Uppmärksamheten som dom får genom detta är stor och dom tar ställning för miljö/klimat/jorden/och-så-vidare.
Hela miljödebatten “stannade av” lite grann i samband med att vi plötsligt upptäckte att det inte stod så bra till med finanserna i höstas och vi gick in i den så kallade lågkonjukturen eller ännu mer försvenskad “finanskrisen” (uuähh jag ryser av ordet).
Men nu så är det dags, åter tillbaks till att rädda jorden. WWF uppmanar oss alla att släcka ljuset en timme på prime-time-tid mellan halv nio och halv tio en lördag. Det är ett spännande angreppssätt dom använder för att försöka få oss att bli medvetna om vår planet. Jag gissar på att en hel del stugor där ute kommer stå mörka när det väl blir dags. Jag måste komma ihåg att kolla nån satellitbild sen över skillnaderna mellan ljus och mörker. Spänningen är ju ooolidlig!
Det är faktiskt inte varje dag man möter bra svensk reklam. Vi människor som bor i det man ibland kallar “västvärlden” lever i ett konsumtionssamhälle. Vi lever och andas reklam. Titta till vänster eller höger och du kan säkert lista upp ett par reklambudskap, om du inte sitter hemma i ditt madrasserade rum förstås.
När det väl dyker upp bra reklam så höjer man på ögonbrynen och tar av sig hatten, för bra reklam inger respekt och vördnad. Hur ett företag framställs av en reklambyrå beror i stort sett enbart på hur öppensinnade reklambyrån är. Det går till och med att göra bra reklam av t.ex. schampoo också. Bara man behandlar företaget/varumärket/produkten ur rätt synsätt.
Varje gång man hör Arne Weises röst berätta om djurlivet i reklampausen på TV så vet man direkt vad det handlar om - Det är arbetsklimatet på ett företag. Män och kvinnor framställs som hanar och honor i en djungel och allt ska symbolisera hur primitiva vi faktiskt är när det kommer till jämställdhet och att vi, oavsett kön ska börja pensionsspara. Har man sett reklamklippet en eller två gånger så fattar man det direkt, och ser gärna på det igen, för det är så pass rätt! Man känner igen sig, man upplever att det faktiskt är så som dom framställer det i reklamen.
ANR BBDO har det där extra som gör att dom lyckas få folk att fatta grejjen med Folksam och pensionssparande. Det är hur bra som helst och min respekt tillfaller ANR BBDO!
Det här är rätt grymt. Hovet informerar via sin Youtube-kanal om förlovningen mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling.
Det bästa i inslaget måste helt klart vara när Daniel (PR-tränad?) läser halvt om halvt från sina stödord på pappret. Man märker helt klart att det är stämning i rummet när man tittar på hans fötter som smånervöst dansar under bordet. Det är inte för inte som man får ett leende av den här!
Den 5:e februari skrev Rolf van den Brink om två kampanjer - Volvo XC60 och Toyta som skryter om säkerhet på utomhustavlor längs Lidingövägen i Stockholm. Rolf nämnde en eventuell stämning mot JCDecaux, och han fick nästan rätt!
Idag 10:e februari kan man hos Dagens Media, Resumé, DN/Alltommotor läsa om stämningsansökan som Toyota lämnar in mot Volvo. Personligen tycker jag både kampanjerna inte säger mycket om varför just jag ska köpa deras märken och har svårt att se att det hela leder nån vart. Förhoppningsvis tänker någon av bilmärkena till lite extra och går en annan väg. Något som är säkert är i varje fall är att snoppmätartävlingen är i full gång.
Jag vill istället för pajkastningen mellan Toyota och Volvo slå ett slag för hur en kampanj för säkerhet borde se ut. Avsändarna är Crispin Porter + Bogusky och temat är enkelt - “Säkerhet händer” (min fina översättning på “Safe happens”).
När en (debatt)artikel som ställer två motsatser mot varandra uppstår oftast spänning mellan de två motpolerna. Igår kunde vi läsa att SVT eventuellt skulle se till att varje dator som kunde ta emot SVT’s webbsändningar också skulle betala en licens, precis som för vanlig TV.
Idag när jag skummar igenom nyheterna så förvånas jag inte av reaktionerna kring SVT’s agerande. Henrik-Alexandersson.se skrev en bloggpost som hamnade på första sidan på knuff.se (vilket är en rätt stark indikation på att det är ett “hett” ämne), På IDG-artikeln har det ramlat in 231 kommentarer (kl. 10:15 lördag förmiddag) och SVD/E24:s artikel har fått 491 kommentarer.
Skärmdump från E24.se;
Skärmdump från IDG.se:
Som jag skrev igår, frågan är hur SVT kommer att agera - Med eller mot tv-tittarna/användarna.
När det kommer till pengar och makt slutar man aldrig förvånas. Vi människor är i grund och botten förmodligen mest rädda och försöker därför skapa någon slags balans tillsammans - vilket har gjort att vi lever i en apparat som kallas socialisation.
I Sverige har vi ett (på gott och ont) system som gör att vi betalar vår skatt och kan på så vis ta del av samhällets tjänster i de fall vi behöver. I Sverige har vi också statlig television som finansieras av en licensavgift som sköts av Radiotjänst. Vi människor som växt upp med fler kanaler än SVT1 och SVT2 lever under helt andra premisser än våra tidigare generationer. Vi har på bara några årtionden förändrat våra livsvanor och vår kulturkonsumption. Internet är för oss svenskar idag en självklarhet och att zappa mellan minst 5-9 kanaler på TV’n tillhör vårt nya sätt att titta på TV.
I takt med teknikens framskridande och möjligheterna att kombinera internet+tv har våra TV- och internet-vanor sammanflätats till att vi nu använder internet i allt högre grad för att titta på rörlig media (se t.ex. Mindparks inlägg idag om rekordsiffror för online-video). SVT lanserade för inte så länge sen sin fina tjänst svtplay där vi internetanvändare kan titta på SVT-produktioner i hög kvalité. Hurra-ropen har varit många och framtiden såg ljus ut för ett SVT som brottats med tittarsiffror under en lång lång tid.
Idag kunde man dock läsa på IDG att SVT vill få ut allt sitt material på webben med hjälp av schweizarna zattoo. Det innebär kort och gott att varje unik dator blir en tv-mottagare och är därmed licenspliktig. IDG-artikeln talar främst om licensavgifter på stora företag med många datorer som kan stå företagen dyrt. Men jag tycker det ligger något mer i botten här. Är det här rätt väg att gå? Hur många gånger har inte fildelning och internets framtid diskuterats över kaffekoppar, sänglampor, matbord, bloggar (FRA-debatten), internet-forum, msn-chattar m.m.
Hur vill vi att vårt internet-användande ska se ut? Hur kan vi få vårt samhälle att fungera i “den nya världen” som IT trots allt symboliserar i våra liv? Kan vi påverka statliga institutioner på ett sätt som får den lilla människan att känna sig delaktig och rättfärdigad?
Frågorna blir många, och förmodligen är det ungefär liknande frågor som alltid ställts sedan samhällets begynnelse. En sak som jag tror jag kan besvara redan nu, är att vi som använder internet är beredda att kämpa för vår sak. SVT bör fundera en eller två gånger extra på vilket sätt dom vill arbeta - Med eller mot tv-tittarna/användarna.
Kickad.nu är en tjänst som IT24/IDG har tagit in under sina vingar. På nyhetslöpet på IDG.se ligger den här fina boxen typ 6-8 nyheter ner. Det slog mig hur märkligt det känns att konstant bli påmind om att företag går sämre i en så kallad lågkonjuktur och att företag helt enkelt måste säga upp anställda.
Kanske borde man fundera på hur främjar en positiv bild istället för att vara negativ? Ni vet, att se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Här nånstans i mina tankebanor börjar jag inse vilken sajt jag sitter och kollar nyheter på. Tack för optimismen IDG.se!
