I förra veckan landade t-shirt nummer #44 från T-post och temat var relationen mellan finanskrisen och dödsstraff. Trycket är sjukt snyggt och varje gång man bär t-shirten så finns det alltid någon som kommenterar hängsnaran och vips så förklarar man motivet och anledningen.. Och det leder ju oundvikligt till frågan - Hur får man fram ett politiskt budskap? Med en t-shirt såklart. =)
i DN idag kan man läsa att svenska Annika Östberg nu befinner sig i ett svensk fängelse efter att ha avtjänat ett livstidsstraff vid ett fängelse i kalifornien. DN’s artikel handlar om att flera fängelser och delstater i USA nu minskar antalet fångar som en följd av ekonomiska åtstramningar (ja, typ “finanskrisen”).
Det kan ju låta smått absurt och overkligt att hela systemet kring rätt/fel, olagligt/lagligt påverkas så starkt av lågkonjukturen. Man blir nästan rädd. Men förmodligen inte så rädd som folk i kalifornien som nu kommer få gå på samma gator som de 40 % av fängelsefångar som nu ska släppas ut. Ja, det är ju självklart - det är bara fångar som “inte anses utgöra någon risk för samhället”. 58.000 personer som inte anses utgöra någon risk för samhället. Galet? Ja du… kanske en och annan galning bland 58.000 är nog inte otroligt.
Umair Haque ger drygt 70 minuter av sitt liv. Jag tycker verkligen du ska ge 70 minuter av ditt liv. Föreläsningen kan kanske ge dig en nyanserad bild av finanskrisen och förhoppningsvis en del insikt i hur ett recept på en lösning kan se ut.
När det kommer till pengar och makt slutar man aldrig förvånas. Vi människor är i grund och botten förmodligen mest rädda och försöker därför skapa någon slags balans tillsammans - vilket har gjort att vi lever i en apparat som kallas socialisation.
I Sverige har vi ett (på gott och ont) system som gör att vi betalar vår skatt och kan på så vis ta del av samhällets tjänster i de fall vi behöver. I Sverige har vi också statlig television som finansieras av en licensavgift som sköts av Radiotjänst. Vi människor som växt upp med fler kanaler än SVT1 och SVT2 lever under helt andra premisser än våra tidigare generationer. Vi har på bara några årtionden förändrat våra livsvanor och vår kulturkonsumption. Internet är för oss svenskar idag en självklarhet och att zappa mellan minst 5-9 kanaler på TV’n tillhör vårt nya sätt att titta på TV.
I takt med teknikens framskridande och möjligheterna att kombinera internet+tv har våra TV- och internet-vanor sammanflätats till att vi nu använder internet i allt högre grad för att titta på rörlig media (se t.ex. Mindparks inlägg idag om rekordsiffror för online-video). SVT lanserade för inte så länge sen sin fina tjänst svtplay där vi internetanvändare kan titta på SVT-produktioner i hög kvalité. Hurra-ropen har varit många och framtiden såg ljus ut för ett SVT som brottats med tittarsiffror under en lång lång tid.
Idag kunde man dock läsa på IDG att SVT vill få ut allt sitt material på webben med hjälp av schweizarna zattoo. Det innebär kort och gott att varje unik dator blir en tv-mottagare och är därmed licenspliktig. IDG-artikeln talar främst om licensavgifter på stora företag med många datorer som kan stå företagen dyrt. Men jag tycker det ligger något mer i botten här. Är det här rätt väg att gå? Hur många gånger har inte fildelning och internets framtid diskuterats över kaffekoppar, sänglampor, matbord, bloggar (FRA-debatten), internet-forum, msn-chattar m.m.
Hur vill vi att vårt internet-användande ska se ut? Hur kan vi få vårt samhälle att fungera i “den nya världen” som IT trots allt symboliserar i våra liv? Kan vi påverka statliga institutioner på ett sätt som får den lilla människan att känna sig delaktig och rättfärdigad?
Frågorna blir många, och förmodligen är det ungefär liknande frågor som alltid ställts sedan samhällets begynnelse. En sak som jag tror jag kan besvara redan nu, är att vi som använder internet är beredda att kämpa för vår sak. SVT bör fundera en eller två gånger extra på vilket sätt dom vill arbeta - Med eller mot tv-tittarna/användarna.
För den som känner sig upphetsad av kombinationen politik+internet fanns det mycket gott som hände i presidentvalet 2008, där Barack Obama fanns överallt på internet (4,6 miljoner vänner på facebook till exempel).
För den som tror att Sverige kommer få ett genombrott i nätaktiviteter när det nalkas val 2010 bör ta sig en titt på rapporten “The Social Pulpit” som PR-byrån Edelman sammanställt. Det är en fin liten rapport om 11 sidor som beskriver skillnaderna mellan Obama- och McCain-kampanjerna på internet. Mycket nöje!
Blogginläggen om Obama står som spön i backen idag, det är ju trots allt en STOR dag för USA, och hela världen. Här är några tips om hur du följer dagen och allt som händer kring Obama:
Text/Bild: Du hittar ALLT väsentligt på http://obama.alltop.com/. Jag menar verkligen - ALLT. Den är en sajt som syndikerar innehåll från alla möjliga håll och kanter.
Video:
För video är såklart Youtube ett bra alternativ. Här kommer ju material upp fortare än vad man hinner stava b-a-r-a-c-k-o-b-a-m-a. http://www.youtube.com/user/BarackObamadotcom.
Och ja, vem får världens coolaste jobb idag? Inte Mr. Barack Obama om man frågar mig, utan helt klart Joe Rospars.
När man befinner sig i New York så finns ju större chans att se en kändis än när man befinner sig i Sverige. Via Gawker Stalker läser jag att en par kändisar setts vid olika ställen på Manhattan under den tid jag var där. Jag är inte den som får kändishybris och läser Klick! men jag skulle ändå inte ha något emot att springa på någon av dessa personer;
(Joe Biden. Afrika. Sarah Palin - Ja, det är ett fotomontage á la Talky.se)
Barack Omaba vann ju som bekant valet till president för USA för lite drygt en vecka sen. Inte bara människorna i USA utan hela världen har fått en ny gestalt att ställa tro till och en förändring från Bush senaste 8 år av konstiga tider.
Kommer ni ihåg nyheten om att vice presidentkandidaten hos republikanerna Sarah Palin inte visste att Afrika var en världsdel? Ja, det var så bisarrt att man knappt trodde det var sant. Och det var det inte heller visar det sig. SvD.se skriver att allt var en fejk. Källan till lögnen sägs vara bloggare och hela bloggosfären. Dom får också skulden till att det blivit så stort.
Men vänta nu? Ryktet spred sig fort i bloggosfären och källkritik var inte A och O. Men det var väl TV-kanalen Fox News som tog upp ämnet på en högre nivå? Dom är ju sjukt stora och borde väl själva fundera kring källkritik. SVD.se uppger indirekt från New York Times att bloggare borde kanske fundera lite mer kring källkritik och jag är benägen att hålla med. Men det finns något annat som händer. Något större.
Sen människor (ja, fotfolket) insett möjligheterna med internet känns allt rätt märkligt. Maktförhållanden förändras och det är inte längre möjligt att några få talar till alla, utan nu ska alla tala med alla. Och jag tycker det är bra som tusan. Men det måste vara riktigt svårt att anpassa sig för dom som tidigare suttit bekvämt i fåtöljen att nu behöva dela plats i soffan.
Det är som att kunder och konsumenter tillsammans med allt som tidigare var statiska institutioner (nyhetsmedier som TV, Radio, Dagspress och musik- och filmbolag som tjänade pengar enligt en viss modell) försöker hålla handen på rätt sätt - både från konsumentens sida och från företagens sida. Tyvärr verkar det vara svårt att hålla varandras händer - för vissa är vana att krama hårdare än andra, samtidigt som internet är det stora ekorrhjulet vi alla springer i. Och den stora frågan om vem som ska komma fram först tror jag redan vi har börja se svaret på. Människor inser att internet innebär förändring och när det kommer till innehåll, fakta och sanning är det tre fenomen som traditionella medier själva behöver ta sig en funderare kring.
Japp Obama vann så klart presidentvalet. Spännande spännande! Men inte lika spännande som det kommer att bli att se statistik från svenska bloggar som behandlat valet i USA. I somras gick bloggosfären i taket kring FRA-debatten och Twingly sammanställde en rapport.
Med enormt intresse kommer jag invänta rapporter från bloggosfärens snack om USA-valet, Obama, McCain, Palin och alla andra over there.
Tidigt imorgon bitti (5:e november svensk tid) kommer vi veta vem som kommer få inta Vita Huset nästa år.
Det är bra spännande så här nära inpå valresultatet (typ 7 timmar kvar innan allt beräknas vara klart) och valvakorna duggar tätt bland svenska kanaler. Humorn sägs spela en stor roll i årets val och just nu rullar ett klipp med Homer Simpson på Youtube. Det verkar också som att det är roligast att skämta om McCain/Palin och jag läste en artikel hos den kände Seth Godin angående vad som gjorde att McCain förlorade valet mot Barack Obama (Japp, han skrev artikeln innan valet blev klart, då han känner sig så pass säker på utgången). Känner man för att få en smart analys av marknadsgurun rekommenderar jag hans blogginlägg om kampen mellan Barack Obama och John McCain.
Family Guy är strået vassare och råare än Simpsons och den här filmen var bra rolig!
Att använda kändisar är ett grymt smart sätt att få folk att lyssna. Det fungerar varje gång.
Inför valet i USA den 4:e november ställer ett stort gäng kändisar upp och berättar varför folket ska rösta. Det är lustigt det där, att så fort man ser en kändis så lyssnar man lite noggrannare och spänner ögonen för att se vad dom vill säga. Som om dom faktiskt hade något vettigare att säga än t.ex. din granne eller personen som sitter bredvid dig på bussen. Ut på youtube och helt plötsligt är det några miljoner besökare.
Ja, avgör själva nedan om ni tycker kändisgrejjen funkar!
