Nyckeln till framgång och en ljus framtid har det siats om bland människor sen begynnelsen. Under 2008 har transparens varit ett hett ord och öppen eller stängd källkod florerar titt som tätt medienyheter.
Den trevliga musiktjänsten Spotify lanserade igår en funktion för att scrobbla musik till tjänsten last.fm. Spotify-användare saknade funktionen hos Spotify och började göra egna tillämpningar som löste önskemålet. Spotify-folket insåg värdet i att själva ta fram en tjänst för scrobblande och vips, så har dom öppnat sin dörr mot last.fm.
Det känns framåtsträvande och framtidsvisionärt av Spotify, utan att för den delen bli onödigt mycket sci-fi. Att lyssna till användarna är ofta en nyckel till framgång och det är precis såna här saker som skiljer fåret från lammen.
Den sjukt bra tjänsten Spotify för att strömma musik har det skrivits ett par spaltmeter om i både vanlig media och i bloggosfären. Jag tänkte inte gå in djupare på någon analys eller i någon form av beundrarbrev men jag slås över betalmodellen. Den simplaste varianten som är gratis är reklamfinansierad, och det är förvånandsvärt smart gjort. Man häpnas lite över på sättet som man kan ta del av enormt mycket musik, med ett kort reklamavbrott ibland. För det är verkligen ett kort reklamavbrott som man känner igen från radio (ja, alltså radiokanaler som inte är public service typ) vilket man faktiskt kan leva med.
Steg 2 är att man kan betala 9 spänn för att lyssna ett dygn. Simpelt, smidigt och framförallt - Det anses billigt. I alla fall i mina kretsar. Det är ju riktigt smart här igen.
Steg 3 är att man betalar 99 kr i månaden. Fullt fräs utan reklam m.m. Inför det sista steget har väl urgallringsprocessen tagit ett ordentligt kliv men samtidigt tror jag att många kör på 99 kr/mån ändå. Det är också relativt “lite” pengar på det stora hela.
Ja det smartaste med Spotify är helt klart betalmodellen.
Det verkligt stora kommer ju dock bli när Spotify blir mobilt. Då snackar vi en funktion som man inte kommer kunna leva utan. Det kommer bli pricken över i:et i internet och musik.
Vissa rubriker blir man lite konfunderad över. Jag läser på IDG.se att ett svenskt företag lyckats se till att man kan ha 200 miljoner telefonnummer i sin telefon. Läckert… eller?
“Nyligen lanserade Luleåföretaget Oricane en applikation som ger mobilanvändare möjligheten att bära omkring 200 miljoner nummer i sin telefonbok.
- Det här är bara början, hävdar grundaren Mikael Sundström, som är förtegen om hur det kommer att visa sig i praktiken.”Urklipp från idg.se.
Min första tanke var “Oj, jaha. ok…. Varför?”. Sen så funderade jag lite grann och läste hela artikeln och försökte bli klokare på vad det innebar med 200 miljoner nummer. Alltså siffran är ju rätt så massiv och det låter ju häftigt o allt det där. Men fortfarande, varför? Dom själva vill ju inte ens berätta varför deras produkt är så bra. Det är lite som att säga att man har lösningen på en sjukdom men man vill inte bota dom sjuka.
Nu tror jag inte 200 miljoner telefonnummer kommer rädda min vardag men vem vet, det kanske blir så att det blir jättenyttigt och man direkt kan se vem som ringer genom ett snabbt uppslag i 200-miljoners-databasen men för tusan…. Flat rate då? Är det inte dit vi är på väg?
IDG.se tar hem priset för novembers bästa rubriksättning. Det mest diskuterade kring fildelning sen FRA-frågan i somras har ju såklart varit IPRED. Ämnet diskuteras så flitigt i media och bloggosfären så man känner för att ta en ipren om man ska behålla förståndet. Hur som helst - IDG publicerar ännu en artikel om ämnet och ironin i rubriken gör ju artikeln till novembers vinnare. Grattis!
Via Kreafons blog läser jag att en ny typ av blogg nu har skapats där seniorer kommer blogga. Seniorblogg.se är enligt dom själva;
“platsen där fristående skribenter och läsare möts för att diskutera vad det innebär att bli äldre, hur vi ser på äldre människor i Sverige, hur vi själva vill åldras och hur vi gör för att skapa ett bättre och roligare liv på äldre dar!”
Väl där så möts man av den klassiska wordpress-temat i en lite modifierad variant. När jag först läste om sidan var min första tanke “Ah, intressant upplägg - Äldre människor som berättar deras egen historia och åsikt… Det kan säkert vara många som är intresserade”. Men tyvärr handlar det framförallt om en plats där några få personer är sändarna och sen får vem som helst vara mottagare. Klassisk blogg alltså.
Men skulle inte en bloggportalen.se eller blogg.se eller liknande kunna fungera som enbart inriktade sig på äldre människor? (ja, seniorer om vi vill kalla dom så). Det kanske redan finns? Vet du någon mötesplats á la bloggportalen? Upplys mig gärna!
Japp Obama vann så klart presidentvalet. Spännande spännande! Men inte lika spännande som det kommer att bli att se statistik från svenska bloggar som behandlat valet i USA. I somras gick bloggosfären i taket kring FRA-debatten och Twingly sammanställde en rapport.
Med enormt intresse kommer jag invänta rapporter från bloggosfärens snack om USA-valet, Obama, McCain, Palin och alla andra over there.
På IDG kan man läsa om problemen med tjänster för att kunna hyra/köpa film via nätet och kolla på sin TV eller mediaenhet. Mycket beskrivs som filmbolagens fel att det finns väldigt få titlar tillgängliga och en annan orsak är tekniken.
Den första tanken som slår mig är att det kanske går att lära från musikbranschen. För musik finns det en stor mängd tjänster för att enkelt kunna köpa musik till sin dator/mediaenhet. Apples iTunes är en sjukt smidig tjänst där long tail begreppet gör sig påmint. En annan smart tjänst är http://amiestreet.com/ där du betalar ett litet belopp för låtar som användare inte har laddat ner så ofta, och är det så att en låt är populär och laddas ner ofta så kostar den lite mer. Är du också tidig att rekommendera en låt får du en viss avkastning om andra också rekommenderar låten. Sjukt smidigt och smart tjänst.
Så hur ska det fungera med film och tv-produktion? När det gäller musik går det ju smidigt att ladda ner till datorn (och en dator har ju rätt många svenskar idag). Men när det gäller att ersätta video- eller dvdspelaren blir det en annan femma. Det handlar (enligt mig) ungefär om att koppla upp sin TV mot internet. Det finns ju ett stort antal sätt att kunna göra det här idag, med diverse boxar som vi kan köpa on-demand tjänster via eller genom att koppla in sin dator mot TV’n och på så sätt kolla på filmer m.m. Ett annat sätt är att ha en spelkonsol som typ X-box, Wii eller PS3 och på samma sätt använda datorn som verktyg för att få hem filmerna.
Det har ju siats väldigt många år om vad som kommer hända i framtiden med teknik och våra hem. Det är allt från klassisk sci-fi till små enkla hjälpmedel som får oss klara vardagen smidigare, och ska jag själv dra min slutsats om framtiden för video och film tror jag det stavas “Robert på steroider“. Boxer-effekten som genomsyrar Sverige är vad nästa grej gäller för film behöver bli. Sen så behövs väl ett intuitivt tangentbord och mus m.m. så att det blir smidigt att surfa. Det finns ju redan den här typen av tjänster med video-on-demand men det som är skillnaden är att det idag inte är en folksjukdom att alla måste ha en box. Detta är vad som behövs om jag får gissa. Då kommer man inte behöva stå där i videobutiken och välja gamla Scanbox-filmer för att utbudet är så kasst, utan man kommer kunna sitta hemma i sin soffa och bege sig längre och längre ut på den långa svansen (läs:long tail) och förhoppningsvis berikas av ett större kulturellt utbud.
Sen är det ju självklart alltid intressant att diskutera priset. Vad är människor beredda att betala för en viss tjänst? Återigen tror jag det går att lära mycket från musikindustrin. Både film och musik går ju rätt så mycket hand i hand när det gäller viljan att tjäna pengar, piratkopiering och förändringar i utvecklingen av användandet av tjänster.
Den som lever får väl se hur det går och om jag kommer ha jättefel eller inte.
Ja, eftersom det är intressant med allt som händer på den digitala sfären måste jag ju såklart nämna lanseringen av svenska Youtube.
Det enda vettiga jag lyckats förstå av den svenska versionen av Youtube är att det finns ett mer lokalt förankrad möjlighet för Google/Youtube att erbjuda annonsplats för svenska företag (och på så sätt tjäna pengar), och att det i viss mån finns en möjlighet att uppladdningen av videos från det lokala land där Youtube slagit sig ner kommer öka.
I övrigt spelar det väl mindre roll för svenska Youtube-surfare om det är en svensk eller allmän version av Youtube dom besöker. Det är väl snarare så att om materialet på svenska Youtube kommer vara förhållandevis försvenskad kommer vi bli än mer inhemska i vårt nordliga land. Nä, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det kanske blir bra hur som helst.
Det som förvånade mig är hur enkel och dålig(?) deras intro-video är. Är det ett medvetet val att ha kass kvalité på personerna filmade med en handkamera? Eller är det bara så att det fanns en begränsad budget och kort om tid? Min spontana tanke är att det säkert är medveteten för att vara i sann hemma-gjord-film-upp-på-youtube-stil. (Ja visst, själva introt i introt är ju trevligt så det får dom tummen upp för).
När man talar om pengar är det väldigt svårt att utelämna siffror. Och siffror kan också vara svåra att tyda så därför passar grafer så bra. Vassa Eggens inlägg med en enkel grafisk modell över börskursen i samband med it-bubblan (usch vilket hemskt ord) och nuvarande finanskris är ju slående lika.
Utan att fundera allt för mycket på den nuvarande nedåtgående kurvan tackar vi för att det trots allt är fredag!
I förra veckan kunde man läsa om SMS-toaletter på stan så du slipper springa runt med mynt på fickan för att kunna gå på toaletten när nöden kräver. Jag efterlyste dock lite mer aktuella funktioner och min bön blev hörd! =)
Idag kan man på Internetworld läsa om en ny teknik (NFC = Near field Communication) för mobiltelefoner där du kommer kunna göra så mycket mycket mer med din mobiltelefon. “Revolution inom mobiltelefonin” tycker Internetworld och jag får väl bara hålla med! Detta är härliga nyheter för en tekniknörd!
